Kom å köp!

Soffa 650:-
BORTSKÄNKT 

Bord 150:-

SÅLD

 Hylla 50:-
SÅLD

Bokhylla 70:-
SÅLD

Matta 350:-
SÅLD 

Tublampa 250:-

Två bandlampor 150 :-/st

 

Nu har jag lagt ut grejer från min gamla lägenhet på Blocket till värsta REA-priserna.

 

Soffan:

http://www.blocket.se/gavleborg/Soffa__soffbord_m_m_42369034.htm?ca=5&w=1

 

Hyllorna:

http://www.blocket.se/gavleborg/Tva_bokhyllor__en_cd_pelare_42369027.htm?ca=5&w=1

 

Lamporna:

http://www.blocket.se/gavleborg/Vita_lampor_m_m_42368450.htm?ca=5&w=1





Vi vann filmpriset för Miltons lekstuga!

Jiiiiihoooo! Idag avslöjas finalisterna och specialpristagarna i tävlingen Sveriges charmigaste hem och jag är lycklig vinnare i kategorin bästa film! Det har jag helt att tacka den charmiga huvudrollsinnehavaren för som satte allt på första tagningen.

Priset är rena drömvinsten för en inredningstidningsslukare som mig; helårsprenumeration på både Sköna Hem, Allt i hemmet, Allt om Fritidshus och Expressen Leva & Bo. Dessutom får vi ett presentkort på 1000 kr på Flügger färg-produkter och Fiona tapeter. Det blir ett uppskattat tillskott till restaureringen av Eleonoras rum som står på tur efter hallen.

Och min älskade skådespelare, han kommer att få gå lös i både leksaksbutiken och på godisavdelningen som tack!

Väntar tvillingar!

Jag har haft så svårt att sova sedan i torsdags. Ligger vaken och tänker på de mjukaste, tystaste, gulligaste djur man kan tänka sig: dvärgvädurar! I torsdags var jag och Milton till en gård med ett gäng två veckors pälsbollar. Genom mitt 35-åriga liv har jag haft lyckan att ha åtta kaniner och nu efter tolv års uppehåll kunde jag inte motstå längtan igen. Så nu har jag tingat två systrar som får flytta hem till oss i början av oktober!



Hjälp gärna till med namnförslag! Eftersom jag haft så många kaniner tidigare har namnen liksom börjat ta slut. "Vitnos" känns inte lika hett nu som det gjorde 1982, så det är inget namn jag vill återanvända...

Bästa stegen till äppelträden

Den här stegen fick jag av maken i lördags när vi firade träbröllop. Han har snickrat den själv utifrån en bild han såg i något gammalt nummer av Lantliv. Efter att ha provklättrat den inser jag att det är den ultimata äppelträdstegen!

Eftersom den är så bred nedtill är den väldigt stadig. Upptill möts stegsidorna och formar en trekant tillsammans med den översta stegpinnen, vilket gör den lätt att luta mot gamla knotiga, kurviga grenar. En vanlig stege har ju två helt parallella stegsidor och det gör att en sådan stege lätt blir vickig om inte toppen på båda stegsidorna står dikt mot en gren.

Snygg som tusan är den också med sina profilerade stegpinnar, fästa med spårskruv. Hela härligheten är målad i engelsk röd linoljefärg från Gysinge Centrum för Byggnadsvård.

I dag smakade jag höstens första äpple, Transparente Blanche. Det smakar farfars trädgård. Det smakar skolstart. Det smakar förväntan. 

Fru i fem år!

Vi firar träbröllop i år! Den här bilden togs den 18 augusti för fem år sedan, nere vid byns fiskebodar där en vän fotograferade oss. Någon minut senare rullade vi längs skogsvägen till vår gård där vår släkt och våra vänner väntade. Med skakiga händer och glädjetårar i ögonen sa vi JA till varandra under äppelträden.

Det var inte första gången det var bröllop på gården. Den här bilden fick jag tidigare i sommar av Sven-Erik Blomkvist och den är tagen dagen efter hans föräldrars bröllop 1944. Titta vilket fint hjärta de har bundit av björkris ovanför grindhålet!

Pyssel till lekstugan

Det är sällan jag tar mig tid till att pyssla. I verkligheten fungerar det ju inte som på TV, där Ernst sätter sig på bryggan och täljer en ljusstake eller snurrar ihop en takkrona medan de övriga i byggteamet står och sliter i byggdammet. Nej, här hemma får jag en känsla av att vara en desertör om jag ägnar mig åt att göra något så lyxigt att klippa och klistra. Men nu har jag gjort det i alla fall. Och det var tävlingen Sveriges charmigaste hem som fick mig att fatta saxen för att göra fint i Miltons lekstuga.

Lekstugan behövde något inbjudande vid entrén, något som rörde sig i vinden och var färgglatt. Först tänkte jag göra vimplar men sedan fick jag en inspirationsinjektion genom två barnböcker; Stig Lindbergs illustrationer i Musikbussen och Anna-Clara Tidholms charmiga bilder i Apan fin. Kläder på en tvättlina - den ultimata markören för hemtrevnad!

Jag hämtade några stuvar i mitt tygskåp och sedan satte Milton och jag i gång med att rita mönster på papper. En kjol, en klänning och två byxor blev det. Efter att ha ritat av mönstren på tygerna var det bara att klippa. Det är inte så bara för treåriga händer, så jag fick göra det mesta.

Jag ville åstadkomma karaktären av seriefigurer snarare än användbara dockkläder, så därför gjorde jag plaggen endimensionella. Två lager tyg limmades helt enkelt ihop med textillim. Snickarbyxorna försågs med en påklistrad ficka på magen, kjolen fick ett band med rosett och på det andra byxparet sydde jag fast klädda knappar.

Vill du se fler bilder från lekstugan och kanske vara så snäll att du vill rösta på oss i tävlingen - gå in HÄR och skriv "Miltons lekstuga" i sökrutan. Sedan ska du klicka på en valfri stjärna för att ge ditt betyg och samtidigt din röst. Tävlingen är öppen till den 23 augusti kl. 17:00.

Trädgårdens utkanter - där inga händer bestämmer

Regn och mygginvation har gjort att vi knappt har varit ute i trädgården alls den senaste veckan. Jag skulle vilja gå en rens-runda för att röja lite i rabatterna. När det inte regnar störtdyker utsvultna myggor mot allt som luktar människa. När det regnar gömmer de sig under blad och i buskar och snurrar yrvaket upp i ansiktet när jag börjar dra i ogräset.

Jag vet att det finns platser längs Dalälven som skulle fnysa åt min klagan, för så mycket mygg som på vissa ställen är det inte. Men att döda 14 myggor innan läggdags och ändå räkna till 18 nya myggbett på stackars lilla Nella på morgonen gör det plågsamt.

När jag blir frustrerad över att trädgården börjar se vild ut tittar jag mot skogsbrynet. Där i trädgårdens utkanter har jag varken planterat eller rensat. Tänk att det kan bli så vackert ändå!

Min gamla lägenhet dyker upp i kartonger och kassar

Jag är på städhumör. Går igenom gamla högar med papper. Rensar i kartonger och kassar. Kollar vilka möbler som kan säljas och vad som ska skänkas. Under storstädningens gång gör sig min gamla lägenhet påmind. Där bodde jag som singel och matte innan jag hittade Björn och vi hittade huset. Det var ett sympatiskt hem. Åtminstone sedan jag bytt ut luckor och kakel i det förskräckliga köket och målat över de dystra tapeterna. Översta bilden är efter restaureringen, ska jag förtydliga utifall det är någon som inte delar min smak.

Här ovanför är en bild som visar hur det såg ut när jag köpte lägenheten. Lägg gärna märke till det härliga motivet på kaklet. Ett öppet fönster med en luta i fönsternischen, tunnor med blommor, en lykta och en vattenkanna... För den som vill drömma sig bort till Provence när man står och diskar grötkastrullen.

IKEA:s tolkning av allmoge kunde både köket och jag klara oss utan. Huset var byggt 1943 i anspråkslös funktionalism och det var funkisen jag spann vidare på när jag restaurerade och inredde.
När Björn hälsade på mig första gången överraskade han mig med att ge en komplimang för köksgardinerna. "-Vilken man!", tänkte jag. Som ens SER gardiner.

Mitt inredningsideal vid den här tiden var Svenskt Tenn. Men längre än till ett par kuddar och en bricka kom jag aldrig. 

Vid Björns första besök nämnde han också att han gillade ordningen i min bokhylla, att jag hade böckerna sorterade efter ämne och inte efter kulör på bokryggarna. Och inte blev han nervös för att en halvmeter av böckerna i bokhyllan hörde till ämnet genusforskning och feminism. Dessutom älskade min annars så främlingsfientliga hund honom från första stund. Såklart jag föll som en fura!

När vi sedan hade utvecklat ett förhållande och började prata om att flytta ihop, kröp det fram att han inte var så förtjust i funkisstilen. Därför har flera av möblerna och prylarna som syns på bilderna blivit förpassade till uthusen sedan vi flyttade till gården. Synd och skam! Jag vill gärna att de lever vidare i nya hem, så därför kommer jag att lägga ut en del på Blocket inom kort.

Betydelsen av ett par dörrar, del 2

De gamla dörrarna ser kanske risiga ut men några nya lister, byte av en sprucken ruta och omkittning var det enda de behövde för att bli hela igen. Vår egen händighet har en gräns, så vi lät Källbergs Bygg byta ut de skadade listerna, montera om gångjärnen eftersom de var tvugna att öppnas utåt och bygga en dörrkarm. Källbergs hade också ett trycke som passade till låskistan, för handtag ingick inte i köpet.

Jag stod för glasmästeriet och upptäckte att kittet satt stenhårt! Vi har en Speedheater som visserligen är lite klumpig för fönsterkitt (en särskild kittlampa har mer riktad strålning) men som har funkat bra på andra fönster jag har restaurerat. Men här sprack den ena rutan efter den andra för att jag var tvungen att värma länge eller knacka bort kittet med stämjärn. Många fula ord blev det innan jag fick loss alla glas! Som tur var följde det med ett reservlager av blåsta och valsade fönsterglas när vi köpte huset, så jag kunde skära nya rutor.

När jag lade på nytt kitt överraskade jag mig själv med att göra ett nybörjarfel: När jag var klar med alla glas på första dörren insåg jag att kittvalsen hade blivt för flack. Tittade man på baksidan av dörren såg man alltså kittvita ramar kring alla glas. Klant! Tur att jag upptäckte det i tid. Linoljekitt torkar långsamt, så jag kunde dra om falserna.

Tillslut var det dags för det allra roligaste - målningen! Men då vaknade maken till efter en tid av restaureringströtthet. Snäll och givmild som jag är gav jag uppdraget till honom och fick stå över axeln och se hur han smekte ut Gysinges ljuva gulockra på de tacksamma dörrarna.

Så här ser förvandlingen ut från Före till Efter! Känslan av att komma hem och gå in är som om det vore ett annat hus; från mögligt ruckel till ett omhändertaget hus och inbjudande hem.

Tyvärr förtas den välkomnande känslan så fort man kommer in i den röriga hallen - men det är en annan historia.

Betydelsen av ett par dörrar, del 1

När vi blev husägare var det den här dörren som sa "-Hej och välkommen in!" till oss varje dag. Med sin mögelprickiga furupanel och slitna klarlack fick den oss snarare att vilja vända på klacken. Farstukvisten kändes sluten och mörk, trots de vackra spröjsade fönstren som leder in ljus från tre håll. Något måste göras - med vad och hur?

När huset byggdes var det helt öppet i hålet där furupanelen är. Längst upp i hörnen satt snirkliga konsoler som du också kan se på den HÄR bilden. Konsolerna hittade vi faktiskt i ett av uthusen, så ett alternativ hade varit att återställa farstukvisten som den hade sett ut. Men dörren fyllde ju en funktion. Ni kan se hur snön gärna vill tränga sig in i farstukvisten. Likaså regn och höstlöv.

Så dörrar skulle det bli igen och glasade ville vi ha för att få in mer ljus både till farstukvisten och in till hallen. Bland byggvaruhusens utbud finns inget som ser historiskt trovärdigt ut. Klumpiga profiler och plastig finisch - blä! Specialbeställda från snickare kostar en slant, så det vill vi spara till den dag vi byter ut dörren mellan farstukvisten och hallen. Valet hamnade på återbruk. Efter en tid av annonsbevakning hittade vi tillslut pardörrar med rätt mått på Blocket. Här står de på prov framför den gamla dörren.

Dörrarna hade suttit i ett gammalt hus i Östervåla. Eftersom jag är gift med en våla-bo vet jag att det kommer bra virke därifrån, så det var bara att slå till. 

Back in business

"-Men vad är det här för pojkrum?", kanske ni tänker. Pennställ med Spindelmannen, en orange plaststol och en plansch på en byggarbetsplats... Nej, det är inte min 3-åriga sons rum, utan det är mitt kontor på Länsmuseet Gävleborg. Efter tio månaders föräldraledighet är det nu jag som pussar den pyamasklädda familjen hejdå på mornarna och kör in till stan för att bringa inkomst till hushållet.

Det känns bekant men ändå nytt och spännande att vara tillbaka. Gardinen med vinthunden gör mig glad och optimistisk. Modellen i papp föreställer en sommarstuga som pappa och styvmor hyrde under en tid men som nu är rivningshotad. När jag ser pappstugan tänds kämparglöden i mig, för alla gamla hus skull. På den tredje bilden syns en pin från Järnriket Gästrikland, det som illustrerar det spännande. Jag ska nämligen ta över som projektledare för Järnriket. Min kära kollega Joel ska sluta hos oss och nu ska jag jobba med kulturturism för första gången. Det är mycket att sätta sig in i. Jag låter pinen sitta kvar på anslagstavlan ett par veckor till. Sedan vågar jag nog stå för påståendet, så då kan jag sätta den på bröstet.